Hon insisterar på att ha på sig sitt täcke. Min lilla envisa rosenknopp!
Oftast så somnar hon när jag ammar och vi slipper segdragna läggningar. Hon närmar sig två år och vi försöker dra ner på amningen, nu blir det oftast antingen morgon eller kväll. Det känns lyxigt att fortfarande kunna amma. Tänkte att det får vara så länge hon vill, eller så länge jag tycker det är okej, men vi har inte kommit dit än. För nu. Men det är egentligen ingen belastning, det är mysigt. Många tycker nog att det är lite konstigt. Pappa tycker att det börjar vara dags att sluta och jag säger mej egentligen enig, men det är en svår vana att sluta med för oss båda. Jag tror att det har varit fint, hon har faktiskt nästan inte varit sjuk, inte ens när hon började på dagis. Bävade lite och tänkte på alla historier om barn som är sjuka nästan hela första året, men det skedde inte..
Vi har varit hos fotograf i dag och hon sov ungefär förtio minuter i bilen och en timma på väg hem igen. Det blev ganska sent och ovant med dagens sömn. Hon brukar normalt sova klockan 11 en-rvå timmar. Det blir spännande att se bilderna. Jag, pappan och lilla skatten poserade och hon var pigg och glad till trots.
Nu har hon vänt sig mot väggen och andas lugnt och regelbundet. Dunungen sover.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar