Överleva sjukhusmaten

Just nu ligger jag på sjukhuset på grund av en slags vinterkräksjuka/diaré. Var först ett par dagar på ett sjukhus där vi var på sportlov hos min sambos föräldrar, flög hem och blev sämre efter ett par timmar hemma på soffan så då var det in på akuten igen och bli lagt in på isolat. De vill ju inte ha hela sjukhuset smittat. Man vänjer sig vid handskarna, dräkterna och maskerna. När man som jag har Addisons sjukdom, eller Morbus Addison, innebär det att binjurarna inte fungerar. Jag har den autoimmuna varianten, primär binjurebarksvikt , så de ha under flera år förstört sig själva. Binjurebarken producerar det livsviktiga stresshormonet kortisol som vi inte kan leva utan. I tillägg så producerar den ett salt-och vätskeregulerande hormon aldosteron. När jag som Addison-sjuk får diare eller kräkningar så har det flera inverkningar på min kropp. Dels så innebär det att jag får svårt att ta upp mina kortisontabletter i tarmen som jag måste, dels så rubbar det både den viktiga salt- och vätskebalansen (som också reguleras av tabletter). Men i tillägg så är det stress för kroppen av vara satt ur spel av kräkning och diaré, och kanske också feber. Kroppen behöver stressdoser med massa kortison och saltlösning rätt in i blodet. Om inte så kan kroppen få en addisonkris och gå i koma och dö. Av vinterkräksjuka. Det som jag tycker är riktigt skrämmande är att så många inom läkarvården inte vet detta, tror på det för att Addison är så sällsynt sjukdom att man i värsta fall inte får behandling. Jag har en emergency-spruta i väskan med Solu-Cortef som det heter i flytande form som jag kan sätta själv om det blir för illa. Jag fick på sjukhus nummer två inget kortison när jag blev lagt in, på trots av att protokoll för Addison för att förhindra en addisonkris är: Sätt 100mg Solu-Cortef och saltvattenslösning intravenöst med en gång utan att invänta provsvar. Bah!! Jag orkade inte argumentera, hade fått det tidigare på dagen och tänkte att jag tar det med sköterskan sen. Hon höll på läkaren som sagt att jag inte skulle få det. Kom in på akuten kl 23.30 och hade fortfarande kl 05.00 inte fått den medicin jag behövde, kortison intravenöst. Vaknade av att jag mådde illa och var väldigt slapp. Då sa jag ifrån att nu måste jag ha detta, så här är faktiskt protokoll i sådana situationer. Då gav läkaren med sig, och efter det har det gått fint.
Efter snart en vecka på sjukhus börjar mitt förråd av bra-att-ha vara se bra ut. Som tur var hade jag inte packat upp väskorna från resan så det var bara att slänga om lite. iPad och mobil med laddare till är viktiga att ha med. Lika viktiga är de egna medicinerna, man vet aldrig om de har eller inte, har visat sig smart på båda sjukhusen.. Toalettgrejerna var klara, annars får man det viktigaste på sjukhuset, så det kan man klara sig utan. Men så är det maten.. Jag äter inte gluten, och inte stärkelse, eller socker. Har fått göra avkall på några om mina principer, ätit gluten fast min mage inte tackat mej för det, och så efterhand glutenfritt bröd. Här har de bara knäckebröd och i dag har jag fått prova gluten- och lactosfri risgrynsgröt, en ny upplevelse... I handväskan har jag alltid ett urval av olika Pukka-tepåsar och med en termokopp så får det dra länge nog utan att bli kallt. Smart tips på sjukhus! Örtsalt, cashewnöttsmör eftersom jag bara inte äter familjeskinka, påläggskorv, och annat med mycket konstiga saker i.. Och i dag hade min sambo köpt avokado och citron till mej, ser fram till frukost. Och sist men inte minst; probiotika. Otroligt bra, tar det var dag hemma också, men här blir det superviktigt för min mage. Denna gången har jag inte fått antibiotika, men det förstör ju veklingen bakterierna i tarmen. Surkål hade jag med mej men den har jag ätit upp. Sist jag var inlagd hade jag en stor burk i det gemensamma kylskåpet som kom fram vid alla måltider. Guld värt!!
I ❤️ MY SURKÅL!
Nu ska jag bli bli frisk så jag får åka hem och krama mitt lilla hjärtegryn.

LEV!